Quantcast
Channel: Anjas Hill
Viewing all 746 articles
Browse latest View live

Article 0

$
0
0



                                     Jag känner dofterna, 
hör bisurret och fågelsången. Gökens  lockläte ekar i skogen och första gurkorna är konsumerade. Alltså lever jag :-)!
Samtidigt har maj varit en hoppjerkamånad med kyla och värme. Just nu upprepar jag smått maniskt: Det är inte hur man har det utan hur man tar det...när termometern visar på 9 grader och en iskall vind sveper igenom altanen - längre ut än så går jag inte just nu...
Som tur är tar växterna det med ro. Blomningen förlängs. Frömjölen har spolats bort  eller blåst hän.
(Dagens bilder är tagna från min blåsiga altan) 

 Rosen,med underbar doft, vars namn jag har tappat just nu (återkommer) är den första att slå ut. Den börjar, efter 17 år att välla över altanräcket - så tjusigt! 
             Nu tar jag enbart bilder från altanen.



Maija då! Vad har du hittat på? Hon klättrade blixtsnabbt upp tre meter i paraplyalmens krona. Nedgången för kattfan var däremot en ångestfylld resa för henne  med hjälp av husse...;-) 

Näckrospionen har blommat länge nu och visar inga tecken ännu på att ge upp!
  
                       Ha en fin Morsdag 
           eller bara en fin vecka i största allmänhet. 

                           Anja
                                    
                                                 Fler inlägg i TrädgårdsFägring


Article 0

$
0
0


                                           
                                          
               Juni,
ett oskrivet blad. Kanske kommer den med lite sommartemperaturer?
Den kalla majmånaden har varit på gott och ont - ont för en väderkänslig person som jag. 
Det goda är blomningen. Mitt lilla bostadsområde lyser av azalea- och rododendronblomning.  Vi har järnrika jordar som gynnar just dessa arter. Jag har en granne med riktigt många, stora azaleabuskar som blommar helt otroligt i år. För de som besöker vårt grannskap nu måste detta område te sig som ett paradis på jorden.
Magnolia 'George Henry Kern', hemma hos mig, har blommat sedan mitten av april och rododendronblomningen har bara startat hos mig. Ovanligt sent.
Men, nu är jag hjärtligt trött på kylan. De låga nattemperaturerna har gjort att växthuset är fortfarande obebodd. Detta har aldrig hänt förut. Senast maj har tomaterna fått flytta in. Men med natttemperaturer mellan 5-7 grader kan jag inte hålla värmen där inne på nätterna.
Den 1 juni har börjat hos oss med regn och fortsatt hårda vindar...
  


 När solen visar sig ibland blir ljuset på kvällen magisk. 

 Blåregnet börjar äntligen ta de rätta proportionerna. Blomningen blir fin i år. Än så länge ha bara hälften slagit ut.

Här lyser min  'George Henry Kern'ännu i full blom trots frostnätter, hårda vindar och annat väderelände
Som en vit dubbelblommande ros lyser denna snöpärlan i skymningen.

Buskpionen, Paeonia Gansu-Gruppen (köpt som P. rockii)
Lite skötselråd á la Anja

Buskpionens blommor trasas sönder av hårda vindar även om den står lite skyddad. Den har blivit två meter hög så att skyddet ligger lite längre ned...Inte visste jag för 19 år sedan att den låga "pinnen" skulle bli så här underbar buske med tiden. Köpte den hos pionkungen Krupke när han var en av säljarna på den första trädgårdsmarknaden på Liseberg, Lisebergs Trädgårdsdagar. Blommorna är utslagna nästan 2 dm i diameter - alltså enorma! Förra året fick den fem blommor som blommade över på ett par dagar pga värmen. I år har blommorna slagit ut pö om pö under två veckor. Räknar i år till 30 blommor. Tack vare det spretiga växtsättet är den svårfotograferad i sin helhet.

Mitt sätt att plantera och sköta denna underbara buske: 
Krupke sa då att denna var en äkta rockii vilket numera inte anses troligt. Men, då tog jag honom på orden. När jag kom hem med den läste jag på hur de har det i det vilda. Det verkade som om de växte rätt kargt på bergen. Därför grävde jag en djup grop som jag bottnade med makadam. Satte sedan "stackars" pionen i den rätt ojäsvänliga gropen  och fyllde på med grusblandad lera. Intill stammen makadam och fint grus.
Sedan vattnade jag plantan ordentligt. Har aldrig vattnat den sedan dess. Aldrig gödslat med annat än på vintern med en giva björkvedaska. 
Kanske liknar platsen och gropen "hemma"? Den har kämpat på med varierad blomning och trivsel under åren. "Hon" har blivit min sagoprinsessa. Just nu ser den nästan overkligt vacker ut.  
Kanske har jag gjort rätt? Eller har jag bara haft tur? 

Önskar Alla en fin start på sommarmånaden                         juni! 
                      Anja
                                           
       Ta en titt på bloggportalen TrädgårdsFägring!

Article 0

$
0
0



                                                 Att  gilla läget 
          när det gäller ogräs
Ogräsens högtid är nu. Efter ömsom regn och kyla och sol med värme har många arter som vi definierar som ogräs fått ett glädjeskutt.
Vad som klassas som ogräs kan bara trädgårdsägaren definiera. Själv har jag haft ett ont öga till tusensköna i gräsmattan, tills jag läste hur någon ville ha dessa plus vitklöver i sin gräsmatta...Ja, sedan dess ser jag med blidare ögon även på mina. Tack och lov! Jag skulle behöva byta ut min gräsmatta helt om jag skulle fortsätta att ogilla dem. Såg förresten en solig dag hur en aurorafjäril landade från blomma till blomma bland tusenskönor. En sådan fjäril är jag rädd om och skönan får stanna i min gräsmatta. 
Det gäller helt enkelt att kapitulera inför en del arter. Kirs körs över med gräsklipparen. Än så länge har jag sluppit dem i rabatter. 
Men, den verkliga plågan, den som kastar sig över och emellan de känsligaste raringarna, utan att ta hänsyn till deras exklusivitet, är rosa sandviolen, Viola rupestris 'Rosea'    och purpurviol, V. riviniana (syn. V. labradorica).
 KanadaviolV. canadensis och fjärilsvioler V. sororia  'Albiflora' och 'Freckles'  sprider sig rätt hejdlöst, men de vill ha lite fetare jord och väljer inte raringar som sina offer.
Det kommer violer överallt i min trädgård. Mellan trätrallar, i gruset, i rosrabatten, i bergssprickor...jag ger upp kampen. Jag orkar och hinner inte hålla efter alla. Nu ser jag bara efter sandviolen så att den inte förstör mina rariteter.
Alla violer är dock inte någon plåga. Tvärtom. Sorter av doftvioler får gärna visa sig även på oväntade platser. Men den senaste arten som visat sig hos mig sparsamt i början, men nu i ett rätt stort bestånd är storviolen, V. elatior, en rödlistad, utrotningshotad art vars utbredning naturligt är på Ölands Stora Alvaret. Hur den hamnat hos mig har jag ingen vettig förklaring till. Visserligen har jag varit på Ölands Allvaret många gånger men aldrig har jag rört något där.
Att gilla läget och kapitulera inför vissa "ogräs" har sina fördelar, så som jag ser det: 
En trädgård med växter som naturligt trivs där drar till sig många pollinatörer och nyttoinsekter som annars skulle försvinna. 
Dessutom gillar jag det lite vilda uttrycket i min trädgård. Istället för att jaga omöjlig ogräs ser jag till att gräsmattans kanter som gränsar mot rabatter är nyklippta och gärna knivskarpa... när jag får trädgårdsbesök...och häckarna välansade...suck! Detta är vad jag vill men inte alltid förmår...heller. Jag är ju ingen ungdom längre...vilket är jättejobbigt. Jag hatar slarv. Finns det något slarvigare i en trädgård än vilda, oklippta häckar och parterrer? Sådant övergår min tolerans. Inte en "käft" kliver in till min enklav om inte buxbomshäckarna och ligustern är trimmade. Trivsamt ogräs får däremot härja, som sagt...


Vit fjärilsviol är ju söt.'Freckles' har nästan blommat över (ingen bild på den)

Purpurviolen dyker upp så här lite varstans. Jag missar blomningen oftast ute.

Men, jag kan dra upp plantor på hösten och ställa dem i vas med rötter och allt. Ställa vasen under extra belysning och då har jag blommande plantor lagom till julafton. Och vem gillar inte det?

 Undrar om jag kan gilla sandviolen också om jag försöker få den att blomma till jul?


Storviolens ljusblå ansikten lyser på höga stammar med självlysande intensitet. Har lärt mig att tycka om den här väldigt mycket. På 30-40 cm höga stjälkar i många mindre grupper ser de nyfiket på omgivningarna, lite som surikater...;-)..fast inte i öken ;-)  

      Önskar Alla en fortsatt trevlig vecka!
                    Anja
                              Jag publicerar mina inlägg alltid i TrädgårdsFägring,
                           trädgårdsportalen för läs- och skrivsugna trädgårdsbloggare.

Article 0

$
0
0

   

       Trädgårdsstress?
Det skrivs mycket om trädgårdsarbetets hälsosamma effekter. Vi lever längre, sägs det. Mår bättre. Har bättre allmänhälsa. Det finns till och med de som hävdar att vi är trevligare än alla andra.
Jag måste vara det bekräftande undantaget. Min rörelseapparat är rätt kass på grund av alldeles för hårt arbete i trädgården under ett par decennier. Och jag är då inte alls trevligare än någon annan. Tvärtom, skulle jag vilja hävda. Jag är nog rätt "egen"...
              
Att vara en brutal realist, är att erkänna att ens fantastiska paradis har krävt sitt pris. Jag är inte friskare än de som inte håller på med trädgården. Jag mår nog inte heller så mycket bättre. Livet har sin svackor - med eller utan trädgård.

Kände häromdagen hur en tärande stress smög i mitt huvud när jag ser att växthuset är fortfarande ur bruk. Alla plantor som står och väntar på att få komma in i växthusvärmen. En förklaring till dessa omständigheter är som vanligt - vädret. Ogräsen som jag redan har rensat ett par gånger grönskar "som aldrig förr",tack vare -vädret!  
Det går inte att tvätta växthus i gassande sol. Inte heller när temperaturen är under tvåsiffrigt. Så har vi haft det i princip hela maj och även nu, under juni. Men äntligen fick vi varmt och mulet! Nu får tomaterna, gurkorna och annat flytta in. Pust! Den stressen är avklarad äntligen. Så här sen har jag aldrig varit med växthuset. Senast första maj har inflyttningen varit.

Fortfarande är det häckar som ska klippas. Gångar rensas. Sommarblommor planteras. Kanter klippas. Stress och många fysiska förhinder att besegras. Mycket att göra och jobben i trädgården tar aldrig slut. Har man avklarat en ände får man börja om där två veckor senare igen...Du som läser detta undra kanske varför jag inte tar det lite "iizi"och låter ogräset frodas? Tyvärr är det så att låter man trädgården förfalla en sommar så kräver nästa säsong ännu mer...och naturen, den hånler och tar för sig.

Hälsosamt? Vete sjutton! Men, om jag skulle få välja en gång till att slita ut kroppen i egen trädgård skulle jag antagligen svara: -JA! Hellre slita i trädgården än på "golfbanan"...;-)
För uppriktigt. Finns det något underbarare än strosa en tidig, krispig morgon i soldiset och se ens händers arbete blomstra? Hälsosamt? JA! 
Kanske finns det en uns sanning i trädgårdens lovsång? Jag vet ju inte om alternativen...


Den här pionen, vars namn jag försöker ta reda på, slog ut i princip medan jag laddade kameran. Den blommar första gången hos mig.
Vid Lilla Dammen breder den vita blodnävan ut sig. Framför har jag sått ett par kvadratmeter ängsblommor för att få en 'Butterfly Garden'.
Jag tycker om att se det "stora" i det superlilla. Här har en gråtimjansranka tagit en fin solplats, på en kalkstensplatta.


           Spansk ramonda tokblommar och förökar sig duktigt.
En backnejlika tar sats
Rododendron som blommar ännu

Koreagranen har bjudit ett hem åt mindre korsnäbb i vår/försommar. kanske återvänder de för maten till vintern?
Lika bra att gå in med kameran. Ljuset är för starkt för fotografering. Men jag är morgonmänniska...
Ett litet svep till från altanräcket...


Det är fredag och andra trädgårdsbloggare lämnar sina bidrag, liksom jag, i trädgårdsportalen
                          TrädgårdsFägring!
                 
                  En fin helg önskar jag Er Alla!
                                Anja

Article 0

Article 0

$
0
0


Min kamera har slutat att fungera

Skulle ta en fotorunda i trädgården på midsommardagen, men kameralinsen började protestera genom att åka ut och in  helt hejdlöst. Kan man rparerasådant? Antagligen inte.
Jag får börja jakten på en ny.Kom gärna med förslag :-)!
Här följer några av de sista bilderna jag tog med kameran.


Rosornas tid är nu

Äggen är hårdkokta

Pynt á la Anja

Grymt att behöva vara utan kamera just nu när det är som vackrast. Mobilkameran är inget för mig.

                                                              Ha det gott
                    Anja
                                         
                                          Kolla på fler inlägg i TrädgårdsFägring

Article 0

$
0
0




          En underbar juni är till ända
medan honungsrosens arom fyller varenda vrå av utemiljön. Sitter vid öppet fönster och gör detta inlägg när rosdofterna svävar även in.En sommardoft man längtar till varje år.
Japansk skenkamelia njuter med mig och frodas med generös blomning i år. Blommorna som har varit rätt små förr om åren öppnar sig mer i år och verkar till och med större. Måste gå och mäta :-)
Det händer så mycket i trädgården just nu att man hinner inte med.
Till skillnad från förra sommarens nästan olidliga hetta och torka har vi fått lite av varje och utekvällarna har varit otagliga under parasollen. Grillen har gått varm, trevligt umgänge, och 12 åriga Maija-katten är slank, smidig och ungdomligt lekfull.
En koloniförening vill komma hit och "hämta inspiration" och prata trädgård till helgen. Kul, det var ett tag sedan sist jag hade någon trädgårdssällskap på besök.
I vintras köpte jag fina vallmokapslar för dekoration inomhus. Tidigt i våras fick jag lust att pröva om en kapsel kunde ge mig även levande vallmon ute. Jag blev riktigt glatt överraskad när jag såg denna kultivar av opievallmon slå ut i sin fulla prakt. Snyggt!
Liljornas tid har så smått börjat nu. En av mina krukfavoriter är liten basunlilja, L. formosanum var. pricei. Man ska kunna odla den även ute i en upphöjd, väldränerad rabatt, men jag föredrar krukodling av denna art -säkrast så och trevligt att kunna se den nära.


                                                          Stewartia pseudocamellia


Papaver somniferum, opievallmokultivar

Liten basunlilja med sina karaktäriska rödbruna strimmor utanpå

                 Ha en skön vecka och TACK för titten!
                             Anja

Fler inlägg av andra  trädgårdsbloggare hittar du iTrädgårdsFägring

Article 0

$
0
0


          
Convolvulus suendermannii?
På Berget blommar denna  kuddformade silvrvinda.


         Inga nya projekt,
         bara underhåll av det gamla.

             Och, om ni bara visste hur tacksam jag är.

Har funderat mycket - fram och tillbaka - ska jag, eller ska jag inte fortsätta att blogga? Läsarantalet minskar. Intresset för en trädgårdsblogg som inte levererar nya projekt, spännande trädgårdsresor och annat som är intressant, är väl dömd att dö?
Men, skulle jag möjligtvis kunna sätta ord på underhåll av en älskad trädgård, på ett sätt som skulle ge läsaren ett annat perspektiv på vad trädgårdsliv kan innebära? Mitt mål är att bo kvar här så länge som möjligt, men att hitta ett sätt att inte bli uppgiven av allt som för stunden verkar oöverkomligt i trädgården.
Jag skulle vilja med andra ord problematisera och ömma för både Livet och trädgårdslivet. Inte på en klagande sätt, utan på ett kärleksfullt sätt. För ett är säkert för ossa alla: Vi blir äldre, om vi får Nåden att leva. Och hur gör vi med livet och i all synnerhet med trädgårdslivet då? Är flytten till en lägenhet det enda alternativet? 
Vi åldras olika. En del håller upp vitaliteten i kroppen länge, andra är mindre lyckosamma.
När jag ser på mitt verk ute trädgården, på träden, buskarna, perennerna, på Bergets små invånare. På allt som jag har investerat i både känslomässigt, fysiskt arbete, skapandeprocesser och även i pengar,känner jag lusten att fortsätta att leva i det - på mina villkor. Utan krav på övernitiskhet. Men, jag måste lära mig att prioritera. Trädgården är liv som måste vårdas. Men hur mycket är nödvändiga insatser och vad kan man släppa på? Jag skulle vilja dela med mig av sådana erfarenheter.
Jag är 77 år. Har stora problem med min rörelseapparat. Arbetspassen i trädgården är inte långa åt gången numera och hårda vindar avhåller mig helt från utomhusjobb - oftast. Men då ägnar jag en timme åt växthuset. 
Har lärt mig att även ett litet pass  dagligen ger resultat. Varje gång en rabatt har fått sin värdighet upprättad genom rensning, stöttning, bevattning, är jag nöjd. 
Ofta klagar jag över vad jag INTE kan. Nu ska jag koncentrera mig mer på vad jag faktisk kan.

Så här gör jag för att lura mig själv att inte bli uppgiven av allt som ska göras:

Börjar säsongen med att pynta närmast entrén. Att komma hem till en städad och livfull entré inspirerar att fortsätta...
Nästa steg varje vår är att städa vårrabatten där ungersk tandrot breder ut sin matta och nunneörter, julrosor och vårprimulor börjar prunka. Då är det oftast bara mars. Dessa små "projekt" har tagit mellan en till två veckor...Förr gjorde jag samma jobb på ett par dar...Javisst! Det tar längre tid nu men jag KAN ju fortfarande. 


                      Städa närmast entrén först på våren
              Vårrabatten ser ut så här under högsommaren, innan de vita floxen har slagit ut. Ungersk tandrots vissnande blad döljs effektivt.
Låt inte vita flygare förstöra nöjet med växthusodlingar. Mitt sätt att "mota vita flygare vid grinden"är att varje morgon skaka på några blad på varje planta. De sitter på bladens undersida. Finns det någon där så flyger den iväg och landar sedan på ett annar blad som man kan följa med blicken. Jag vänder försiktigt på bladet och klämmer ihjäl den/dem. Ser man dem i tid, blir de inte till problem senare. Och, man behöver inga gifter. 

                      Tack för titten. 
                           Anja


Article 0

$
0
0



                       
     Den uppvuxna trädgården
      Blev den som jag tänkte mig?

"I själva verket handlar det om två trädgårdar, en som är mindre eller mer fantasibetonad,och en annan som är påstridigt verklig".
(En andra naturEn trädgårdsodlares bildningsväg , Michael Pollan)

                 I 22 år har jag försökt att knäcka koden till mysteriet "vad-är-det-som-gör-en-trädgård-till- "wow"-faktor", till en betagande plats för alla sinnen. Vissa trädgårdar har "det". Där summan av intryck gör den till en upplevelse från första steget innanför grinden. Då menar jag både visuellt och även "andligt".Den optimala trädgårdsupplevelsen för mig är att inte vilja springa runt så fort som möjligt utan att man stannar upp, dröjer i detaljer och helheter. Men, jag vet fortfarande inte om jag har knäckt "koden". Den är i varje fall svår att formulera i ord och ens egen oas är som ens barn - den käraste.
                Fantasin har fått spela introt medan verkligheten har format den.Trädgården. 
Verkligheten handlar mest om prioriteringar. Vad får den kosta? Hur mycket tid är man beredd att lägga ned? Vilken slag trädgård vill jag ha?  
Prioriteringarna hänger ibland på saker man inte kan påverka, så som vilken fysisk ork har man? Vädrets makter. Har man någon i samma trädgård som delar visionerna och jobbet och skapandet? 
För att ensam är inte stark. Även om man får hjälp med de tyngsta arbeten så hänger känslan i trädgården mycket på detaljer, som kan vara nog så svåra att genomföra ensam. 
Jag närmade mig de 60 när jag fick chansen att förverkliga min trädgårdsdröm. Undrar ibland hur allt skulle se ut om jag hade fått börja till exempel 20 år tidigare? 
                 Men, min uppvuxna skapelse av växter och detaljer av rost och annat bjäfs har, trots brister och "fel", blivit till en smått imponerande upplevelse av frodighet och även skönhet. 
Den blev inte som jag tänkte mig från början. Den blev bättre. Och den blev sämre. Precis som Livet i övrigt. Verkligheten är påstridig och fantasin har inga gränser...



                                                                Maija 




                    Ha en trevlig vecka. Tack för titten!
                          Anja

Article 1

$
0
0



                            💗💗💗

        Trädgårdshjälp
            Del 1

En händelserik dag drabbade mig i måndags, kan man lugnt säga.
Första telefonsamtalet,förmiddagen:
 -Hej Anja! Det är Yaser. Är du hemma nu? Kan vi komma och klippa dina buxbomshäckar och laga den där bågen idag? 
Hade haft kontakt med honom några dagar innan.
Till saken hör att häckarna var vanskötta sedan förra sommarens hetta. Jag hann inte klippa mer än en av dem då innan torkan och hettan slog till. Och jag har inte haft fysiken för de låga häckarna i år...så att de blev inte klippta före midsommar, så som brukligt...
Nu har även maken insett att ibland kan man ta hjälp för att underlätta tillvaron...;-)

Presentation av Yaser För Trädgård
Så kommer två trevliga, unga män och gör jobbet! Snabbt och snyggt. Det som berörde mig särskilt, var deras "respektfulla hållning"- hittar inte något annat sätt att beskriva deras "arbetsmoral". De klippte inte bara häckarna utan städade efter sig och lade allt i en skottkärra. Då hade jag ändå talat om att jag tar hand om klippet...
Man ska göra reklam för bra folk. Yaser är inte "bara" duktig på att klippa häckar mm, utan han är även arborist! Jag är så glad att ha fått lära honom! Och, det är inte bara jag som tycker att han är duktig. På Offerta.se får han idel lovord. Yaser jobbar för det mesta ensam, men har ibland hjälp av en brorson, som i måndags.
Han är prisvärd, snabb, noggrann, respektfull, och super-
supertrevlig! 
Så här bra kan en måndag börja...fortsättningen följer i Del 2!


Tack Yaser! Jag är mycket tacksam! Detta ökar mina chanser att kunna bo kvar.💗

                        Ha en fin dag!
               Tack för titten
                             Anja
ps
Jag fick låna Yasers häcksax för att klippa ett par häckar som jag kan klara av själv  -- med en bra häcksax :-)
        ds
                       Jag länkar till TrädgårdsFägring, bloggportalen för trädgårdsbloggare

Article 0

$
0
0




                                             Trädgårdshjälp
              Del 2
     I måndags hade jag änglabesök.
          Den ena hette Jeanette och den andra kort och gott Pia.
                           För ett par veckor sedan hade jag några trädgårdsbesökare från koloniområdet som ligger en kilometer nedåt från vårt hus. Nyfikna, vetgiriga och trevliga personer som ville hämta lite "inspiration".
När vi hade traskat runt och kommit fram till slutet,där mina buxbomsparterrer är, utbrast jag på skoj: -Dessa borde ha friserats före midsommaren. Någon har kanske lust att göra jobbet, nu ;-)? 
Det såg inte ut som om besökarna kände sig direkt manade...;-)och under kommande veckan fick jag ju kontakt med Yaser (Se Del 1).
                            Ett par timmar efter att Yaser hade börjat jobbet med parterrerna ringer telefonen åter. Vilken tur att jag svarade. Dethänder nämligen att jag struntar i att svara på okända nummer - är helt enkelt trött på försäljare och "tiggare", även om jag inser att de gör bara sina jobb. 
Som tur var svarade jag. Det var Janette, en av de sju besökarna veckan innan från koloniområdet, som var på besök hos mig. Hon frågade om hon fick komma "om en timme,halvtimme" med sin väninna som kommit på besök från Stockholm. "Vi kan klippa dina häckar också om jag bara får komma ...". Jag blev rätt tagen. Så klart fick de komma - herreje så smickrande - men, som sagt - häckarna var det andra som höll på med.
Då utbrister hon: - Vi kan hjälpa dig med något annat i trädgården. ??!! Sånt händer bara inte!!! Inte hos mig i varje fall, trodde jag.
                            När Jeanette och Pia hade gått sin runda  hjälpte de mig att gräva upp en stor julrosplanta och ett par hostor. Alla som har en väletablerad julros vet att rötterna är riktig "elaka" och svåra att få upp. De fick ta med sig julrosen och en stor Hosta-planta. 
                             Själv kan jag konstatera att jag haft änglabesök. Helt otroligt. Extra energi strömmade i både kroppen och själen och jag klippte resten av mina häckar av bara farten.  Till saken hör att jag fick låna Yasers häcksax - en mycket bättre än den vi har själva...

Article 0

$
0
0



                                                   Gulblommande nerium i mitt Medelhavshörn  
        
       "Ormen" i paradiset
Har bott länge i Sverige. Pratar hyfsat bra svenska. Har dock kvar en del kulturella "koder" att knäcka. Ibland får jag en känsla av att det är kulturfrämmande att berätta om vissa typer av problem - typ den jag ska berätta här om. 
                                         
                                                              Jag går upp klockan 6 och börjar vattna. Först i växthuset, sedan krukträdgården och till sist låter jag två spridare gå antingen på berget eller i någon annan snustorr rabatt. Handbevattning tar dryga två timmar. Som ni vet vattnar jag från vår sjö.
"Gott så", tänker den som dignar under bevattningsförbud. Men, varje paradis har sin orm. Min är en granne med familj som inte gillar vad jag håller på med - eller mig för den delen. 
Olyckligtvis ligger sjön på andra sidan vägen. Det innebär att vi måste ha en slang över vägen. Det finns en del tung trafik på vår lilla väg, så som Renovas sopbil och septitanktömningar. Slangen, om den ligger utan skydd, går ständigt sönder. Därför måste vi ha skydd för den. Det innebär att man måste bromsa in lite på hastigheten  när man kör över den. Detta gör min granne vansinnig.
Jag går upp tidigt för att ta mesta möjliga hänsyn till grannen- de åker vanligtvis ingenstans på mornarna. Vid 11-12 kopplar vi bort slangen från vägen och sätter den på den igen sent på kvällen, så att jag kan börja vattna tidigt på morgon och när det finns knappt någon biltrafik. 
Till saken hör att det är en bit att gå till den kopplade slangen vilket maken sköter om. Själv kan jag inte gå så långt och sätta på den. Jag skulle behöva vattna så mycket mer, men vågar inte. 
Jag är rädd för denne, koleriske, gapande, gormande man och hans familj. Jag har, tyvärr, erfarenheter som gör att jag är kanske onödigt mycket rädd, men obehagen sitter i- bara jag hör hans steg i gruset. Det känns så konstigt att vara hatad av några som man inte ens känner. Själv har jag aldrig sagt ett ont ord till dem plus att vi gör för övrigt inget väsen av oss. 
Det är bara att beklaga att man inte kommer överens grannar emellan.

Min trädgård mår - än så länge - hyfsat, men skogens björkar ser ledsna ut och börjar fälla sina gulnande blad. Min vackra kopparbjörk har fått rejält med vatten, men borde få ännu mer.
Väderprognoserna lovar rejäla skurar i veckan. Hoppas att det blir så.
Lite deppigt inlägg, men så är det i livet -
"I Never Promised A Rose Garden", Lynn Anderson, 1973

Kopparbjörken med sidenbark

Trädgårdsstormhatt  i kobolt och i azur

Mamma brukade säga i "nödsituationer" , för att hitta en "kreativ" lösning att : - Man får torka bordet med katten. 
Här får en piedestal vara växtstöd. Buskpionen har tappat balansen och behöver stöd.

Så här ser det ut när jag  vattnar. Slangen går över vår lilla väg. Så fort jag är klar tar maken  bort den och lägger den på sidan. Min tomt syns inte på bilden - den ligger  uppför den branta backen.
                                       
                                               Ha en fin trädgårdsvecka!
                      Anja
                                  Ta en titt på trädgårdsportalen
                                                                   TrädgårdsFägring

Article 0

$
0
0

                                       

                                    🌻   Vanlighetens lov 🌼
                                                         
             
Ingen "akademisk kvart" gällde på universitetet när man skulle skriva tentor på "min tid". Sen ankomst ansågs som brist på respekt och uttryck för nonchalans. Av någon anledning - kommer inte ihåg vilken - kom jag några minuter för sent till en av mina första tentor. Inte på grund av orespekt eller nonchalans utan av någon "godtagbar" anledning. Jag hyste stor respekt för mina adjunkter och disputerade lärare och sen ankomst var rena mardrömmen. När jag anlände med andan i halsen till skrivningssalen,fällde "Dr. Andersson" följande kommentar: - Jaha. Dags att komma! Du, som kommer från folkens djupa led förstår väl inte bättre, med tydlig förakt i rösten och blicken. Det syntes tydligen redan utanpå från vilken samhällsklass jag härstammade.
Ja. Människor värderas olika, beroende på härkomst, religion eller hudfärg - ociviliserat nog. 
Även växter värderas olika. En del är "finare"än andra. Det kan även jag "köpa". Ju svårare att "förstå" och odla - desto mer värdefull och fin.
De vanliga, gärna lite spridningsbenägna, är som "folkens djupa led", lite föraktade av konnässörer och amatörer i den högre skolan. 
Men, vissa överlevnadsstrategier är fördelaktiga på grund av deras livskraft, så som "rotspridare" som jag gärna planterar i utomhuskrukor. De kan stanna då ute året om. Eller fröspridare om de är lätta att dra upp från oönskade ställen.
Andra, som går att köpa i princip på vilken som helst gardencenter, får bilda stommen i perennrabatter. Deras främsta egenskaper är ofta att de kräver inte särskilt stora insatser av sin odlare. Förnöjsamt frodas de utan pjosk.
Vad skulle vi göra utan dessa flitiga, tåliga glädjespridare?
I och med jordens förändrade klimat, med överraskande väderförhållanden ska vi satsa ännu mer på de "vanliga", ur de vanliga sortimentens "djupa led". Där finns de tåliga, blommande växterna som våra pollinatörer gillar. Har man en bit jord att förfoga över är det ens plikt att se att där finns inte bara ögongodis för en själv, utan även mat till de väldigt små "munnarna". 
Blandat kompott av "vanliga", lättskötta växter.

Urnor, fat och krukor är lätta att fylla med sommarblommor. 


                       Stjärnflockan tar för sig lite varstans. Lätta att ta upp från oönskade ställen.

Både kejsarolvonet och rönnspirean stannar ute året om. Rönnspirean har invasiva rötter  -fördel som krukväxt. Olvonets fördel är härdigheten. 
                                                                       Fröspridande murbinka


Rar sak från turkiska Taurusbergen. Färgmix av dagglöken. Sprider sig långsamt när det gäller färgerna kanel, vit och rosa. De gula sprider sig villigt.

En riktig pollinatördragare är strandveronikakultivar

               Den här floxen har bott i samma kruka i fyra år. ute, under takutsprång på vintern.

Som syns på bilderna lyckas jag undvika alla humlor, bin och blomflugor m.fl. pollinatörer trots att de nästan trängs i blommorna. Jag närmar mig för synligt och ljudligt.

                 Önskar Alla en fin vecka!
                     Anja
                        Länkar till trädgårdsportalen TrädgårdsFägring

Article 0

$
0
0




                          "Sub rosa"
         -i förtroende
            Rosen, den älskade blomman, vars europeiska historia går till århundraden före vår tideräkning, anses som blommornas drottning och symbolen för kärlek. 
Rosen föddes enlig vår västerländska myter av Afrodite. Men myterna varierar från tid till en annan och i olika kulturer. 
Det finns en oändlig mängd litteratur om släktet Rose. Dessutom vet man med säkerhet att rossläktet har funnits på jorden i miljoner år...
            Metaforerna om rosen har skiftat från olika kulturer och tider. En period i Rom som dödens och tystnadens blomma.  
En ros i taket eller över dörren betydde hemligt möte, sub rosa, för romarna under en period.  Sedermera övergick rosen till dekadensens och sedeslöshetens uttryck och de romerska männen bar rosenkrans på huvudet medan de drack vin för att minska alkoholens effekt. 
Så småningom, under antiken, blev rosen istället en kyskhetssymbol för de kristna och speciellt för Jungfru Maria. 
En annan legend, som låter fantasieggande, förtäljer hur den indiska guden Vishnu fann sin hustru Lakshmi i en jätteros med 
108 stora kronblad och 1008 små!
I Persien var rosen föremål för legender och poesi. Det vanliga temat var kärleken mellan rosen och näktergalen.

Rosen lämnar visst ingen riktigt oberörd. Bland trädgårdsvänner varierar rosens status. En del vill ha hur många som helst - andra inga alls.
För mig betyder rosen den romantiska trädgårdens själ. Själv har jag inte strävat medvetet efter romantik, men visst märker jag att lite åt det hållet har jag ändå försökt. Har ganska många i krukor och även i rabatter.
Jag älskar den doftande rosen. Moderna rosor utan doft får vara för min del.
Rosens värsta skönhetsfläck är svartfläcksjukan...som trivs ypperligt i vår skogsmiljö...och som gör att min trädgård kan aldrig få det där romantiska skimret...
Dock klarar sig de krukodlade sig bäst.
Att en doftande, rosendraperade hög mur runt trädgården - gärna med häckande näktergal är min hemliga dröm, berättar jag för Er i största förtroende för att jag antar att även Ni har lite "konstiga" drömmar - drömmar som aldrig går att förverkliga. Muren runt trädgården i verkligheten skulle nog se märklig ut, men i drömmen är den något helt annat.
Lyssna gärna på denna estniska näktergalen från 40-50 talet, som sjunger om - näktergalen... Miliza Korjus


En ros hittad på någon ödetorpsgård. Krukodlar denna. Relativt kort blomning, 2-3 veckor.

               'Hugs and Kisses'har många nyanser av rosa och varmrött

Den här skulle passa bra att klättra på en vacker tegelmur...


Har skrivit upp namnet någonstans...

En Kordesiiros som kan bli 3 meter hög om den får klättra. Den klättrar hos mig - från en kruka.

Ett litet urval av mina krukodlade rosor.

Ha en fin helg!
Anja

Se fler inlägg i

Article 0

$
0
0



                                   Doftträdgården
   Japansk konvaljbuske/träd
           Det är minst sagt en upplevelse utöver det vanliga, att se ett träd som aldrig blommat tidigare - nu ha en fantastisk blomsterskrud. Det är mitt vackra japanska konvaljträd
Clethra barbinervis, som efter mer än ett decennium nu äntligen visar vad det går för när det gäller blomningen. Blomklasarna är ca 15 cm långa och hela trädet är täckt av dem. (Är du intresserad av mer fakta - ta och klicka på länken)Hos oss lär den inte bli mer än ca tre meter hög, vilket den har uppnått hos mig.
Helt plötsligt inser jag att detta träd (buske från början)fått ytterligare en attraktiv dimension för mig. Från lite anonym statist till en stjärna, även om höstfärgerna har lyft den  vissa höstar. Verkar nästan som om detta träd skulle ha allt! 
Stammen, barken. De sirliga, tunna grenarna bärs av uppåtriktade kraftiga grenar med blomningen. Höstfärgen och sist men inte minst: Doften. Den sistnämnda kan vara både plus och minus. Doftkänsliga personer ska kanske undvara den, medan vi andra ser att doften är även insktsdragande. 
Japansk konvaljbuske (mitt ex. är uppstammat alltså till träd)härstammar, så som namnet antyder från Japan, bland annat. Där  är den en relativt vanlig buske/träd. Den föredrar något lågt pH ungefär som rododendron och vill ha skyddat läge med sol eller halvsoligt. På sina hemtrakter växer den på soliga, öppna skogsmarker och åsar. 
Härdigheten hos oss är generellt till zon 3, men som alltid - hittar man bara ett skyddat, väldränerat men fukthållande jord kan den klara högre zoner.
Bladen får en mörkgrön ton på sommaren om den inte störs av för alkalisk jord. 
Jag vet inte orsaken till varför den inte har blommat tidigare. Men, jag tror att förra sommarens sol och värme satt igång blomanlagen för årets generösa blomning. Kanske föredrar mitt lilla japanska träd soligt och varmt här hos oss för att vilja blomma. Eller vill den uppnå en viss ålder? 
Mitt ex. växer vid dammkanten och i skydd av en avenbokshäck.

                    Vilken bedårande liten blomma.

Kanske skulle detta kunna kallas för klaselikt knippe av blommor. Ca 15 cm långa.

Barken är sammetslen, flagande, i grå och rosa/ljusbruna toner.
Bilden är från 2018, en solig höstdag.

Höstskrud från 2018


Redan i mitten av augusti...suck!
Ha en go' vecka!
Anja

Se fler inlägg av trädgårdsbloggare i TrädgårdsFägring.


Article 0

$
0
0


                                           
                                        Förtvivlan!

Bränderna i Amazonas har blivit så omfattande att São Paulo mörklades av rök mitt under ljusa dagen. Forskare menar att eldsvådorna, i vad som kallas för jordens lungor, är orsakade av skövling – och Frankrikes president Emmanuel Macron kallar det för en internationell kris. Brasiliens president Jair Bolsonaro skyller på miljöorganisationer. Samtidigt fortsätter milsvida skogsbränder att härja även i Sibirien. /Sv, Dagbladet 2019-08-23

      Har inget övrigt att tillägga
     Klicka på bilden...hur svårt kan det vara?!
                              Skriv under!
               

Tack, för att Du bryr dig!
Anja

Article 0

$
0
0




                                           September 

       börjar med lite kyligare väder

Själv känner jag av annan slags kyla och tar en paus från bloggen. Får se om det blir fler inlägg och i så fall när. 
Hittills har jag publicerat 1253 inlägg och en miljon 44tusen 300 sidvyer...! Under augusti 7320 sidvyer...Så "några" har ju ändå varit och kollat utan att lämna andra spår än i statistiken...:-)
Den här "ge upp"-fasen har jag varit i även förut och längtat ändå väldigt fort tillbaka. Man vet aldrig. 
        Ha det gott så länge! 
                      Anja
                                                     Japansk porslinsanemon blommar just nu

Denna klematis har blivit min favorit av den enkla anledningen att den levererar varje år en överdådig, lång blomning.

Överskott av tomater blir hos mig till "soltorkade" tomater, fast i ugn. Här i ett lag av olivolja, vitlök och basilika, salt och peppar.

Nyligen planterade jag ett gäng vattenrotade basilikastjälkar i stor kruka och här håller rosmarinsticklingar att rota sig. Jag kan inte ha för många örtodlingar. är galen i dessa.

ps
Precis när jag är på väg att ge upp har jag fått en ny följare:-)! 

Tervetuloa Karoliina!

Article 0

$
0
0



                                En välbehövlig bloggpaus
          enda in i oktober
Jag kan ju inte påstå att just mina inlägg bland trädgårdsbloggar lämnar några större spår i trädgårdsvärlden. Men, när en person - som jag mycket väl känner igen på utseendet - utropar när hon ser mig: - Är det Anja?! Varför har du slutat blogga...? Då inser jag att långt ifrån alla lämnar kommentarer, men läser/tittar och uppenbarligen återkommer...
Ja, det gör djupt intryck på mig. 
Och snälla, söta rara Du! Jag kommer inte ihåg just nu vad du heter, men glömde säga till dig att så klart kommer jag ihåg dig.
Ja, detta hände i söndags då jag gjorde min årliga insats för Botaniskas Vänner och delade ut beställda lökar för medlemmar. Stundtals kan det vara lite stressigt även om de lugna stunderna är fler. 
Som sagt, nu är vi inne i oktober. Naturens och trädgårdens stora grand finale för året har börjat och i år verkar färgerna lysa starkare än någonsin - eller så har jag bara glömt hur de lyste året innan...;-)
Två års sommartorka har har skördat sina offer i trädgården. Mina höstgentianor har reducerats till ett par stycken. Jag hade en rätt stor matta av dem. Ändå var bergets växter högprioriterade i sommarens bevattningsinsatser. Alla Meconopsis verkar försvunna. Jag hade "hur många som helst" av den vanliga M. baileyi - inte en enda i somras...
Kanske har den här typen av förluster påverkat mitt bloggande. Jag tycker inte om att vara negativ egentligen, men det är lite svårt att upprätthålla entusiasmen när trädgården ändrar karaktär åt det artfattigare hållet...
OK, gott folk! Det kommer fler inlägg. Min ambition är en i veckan.
(Har inte listat ut hur jag kan lägga ut stora bilder med en gång. De blir bara 2/3 bilder om jag publicerar dem med "extra stor". Helt klart är det roligare att titta på stora bilder istället för små. Vill du, så kan du klicka på bilderna och då blir de roligare att se.
Japansk skenkamelia, Stewartia pseudocamellia, levererar -som vanligt. I år, efter stormar, lite glest mellan bladen.Har för mig att denna bilden liknar de från förra åren. Jag borde försöka ta den från något annat håll....typ...;-)

Höstsilverax, Actaea silmplex 'Pink Spike'

"Fondtapet" på plank av vildvin. Sorten okänd.

Färgchock tillsammans. En liten japansk dvärglönn och palettblad.
Bougainvillea ar blommat sedan juni.

En pelargon som stått ute fick flytta in med denna fina blomning.

            Önskar Alla en trevlig vecka!
                       Anja
                                    Se flera inlägg i TrädgårdsFägring

Article 0

$
0
0



                                                  Vad finns kvar                     av växtligheten
     efter sju kalla nätter?
Inte mycket, blir mitt lakoniska svar! De kalla nätterna följs av regn - en dödande kombo för trädgårdens veka växter.
Som tur var tog jag in en rejäl bukett blommor dagen innan frosten. Halva buketten är fräsch än idag. 
Sedan lyfte jag in Bougainvillean för att se om den klarar att stå i fönstret inomhus. Efter ett par dagar tappade den hälften  av blommorna, men den var så blomrik att det gjorde inte så jättemycket på utseendet.
Några krukor fick stå ute under fiberduk och har klarat sig. 
Under de kyliga dygnen passade vi, maken och jag,på att roa oss inomhus: Ny färg på hallväggarna och nya innerdörrar och ny matta gjort av 560 petflaskor...tja, ett riktigt lyft för interiören. Förresten! Enligt Feng Shui är hallen det viktigaste rummet i ett hem...vårt blev äntligen hedrad som sådan...;-) 
Sedan är jag av egenskapad "hävd" en krukväxtmänniska sedan unga år och inomhus skiljer sig inte märkbart från utomhus - så här års ;-) Om ett par veckor fyller min benjaminfikus 50 år hos mig...jämte sonen...! 
Man skulle kunna uttrycka det som: Tiden går ;-)


En hållbar bukett från trädgården

Begoniakrukan har stått på altanen hela säsongen. Att de där små murbinkafröerna  (Erigeron karvinskianus) hittar även i denna kruka  - ja, hur?? Måste ha skett förra sommaren när själva plantan inte var så stor.
Nu har hela härligheten stått inomhus i ca 10 dagar och murbinkan ser inte ut att vantrivas. Ska bli kul att se hur länge den ser så här fin ut. Jag flyttade ut krukan bara för fotografering.
Ingen lättfotad objekt inomhus. Min, om ett par veckor,  50 år gamla benjaminfikus. Bougainvillean skymtar till höger. Extra svårt att fotografera tack vare altanen bakom fönstren.

 
Berget i höstskrud
Dessa väna penséansikten har hängt med sedan april i år. 

Att krukodla stjärnflocka skulle vara en ren succé visste jag inte i försomras då jag planterade en kruka från Blomsterlandet. De blommar så här ännu. Bilden är tagen idag. 

Ett stort bestånd av skuggliljor (Tricyrtis formosana) har jag på berget och beslöt mig att flytta en del i en vanlig rabatt. De flesta har vissnat ned men en tittar så nyfiket


Oktoberstormhatten (Aconitum carmichaelii 'Cloudy') har klarat nattfrosten.

                     Önskar alla en fin vecka!
                          Tack för titten!
                                 Anja
               Det finns fler trädgårdsbloggar att titta i 
                              TrädgårdsPortalen 

Article 0

$
0
0



      Boktips om ormbunkar

Idag väljer jag att dela en artikel från dagens GP!
Själv har jag alltid varit förtjust i ormbunkar och nu har det kommit en bok om dessa.Själv har jag rätt många, men av någon anledning har jag inte tagit så värst många bilder av dem. 
Vill veta mer läs denna länk.

Till höger frilandsadiantum,Adiantum pedatun 'Imbticatum', en alldeles otroligt vacker ormbunke vid dammkanten.


Den här måste väl vara svartbräken, Asplenium trichomanes ? Att jag frågar beror på att den har levt ett anonymt liv i närheten av en stor, vit snyggbladig julros. Ormbunken har inte trivts men överlevt, och under många år hände inte mycket med den - förrän i somras då den helt plötsligt tog plats!I min, lite numera inskränkta växtvärld, hade jag ingen lust att ägna den någon uppmärksamhet och då faller även namnet i glömska...

TRÄDGÅRD

Växten som gått från magi till trend

Länge fanns det en tro att ormbunken kunde skydda huset mot allt från häxor och väsen till råttor. Det är därför man ofta kan se ormbun kar som växer längs husgrunden eller på ömse sidor av ingången till gamla torp. (Bild: Isabelle OHara)
Ett särdrag hos ormbunken är knoppningen på våren. Bladet ligger ihoprullat i en hård snurra som kallas kräkla, döpt efter snarlikheten med biskopsstaven. (Bild: Isabelle OHara)
LÄNGE FANNS DET EN TRO ATT ORMBUNKEN KUNDE SKYDDA HUSET MOT ALLT FRÅN HÄXOR OCH VÄSEN TILL RÅTTOR. DET ÄR DÄRFÖR MAN OFTA KAN SE ORMBUN KAR SOM VÄXER LÄNGS HUSGRUNDEN ELLER PÅ ÖMSE SIDOR AV INGÅNGEN TILL GAMLA TORP. (BILD: ISABELLE OHARA)
Den är ett lika självklart inslag på skogspromenaden och i blomkrukan på fönsterbänken som i konst och inredning. Kring ormbunken svävar ständigt en aura av mystik.
Men kan man verkligen skriva en hel bok om ormbunkar?
Jodå, det går alldeles utmärkt, trädgårdsmästaren Anton Sundin har just levererat ett praktverk på 224 sidor om den mytomspunna växten. Nu finns det förvisso 12 000 kända arter så det saknas inte material att gräva ned sig i.
– I Sverige har vi bilden av ormbunken som den där skuggväxten som sprider sig lite för mycket och tar aningen för mycket plats. Lite av en problemväxt, men när jag började min research upptäckte jag att ormbunken var så mycket mer än en trädgårdsväxt. Det fanns så mycket spännande att berätta och jag vill visa på ormbunkens bredd, säger han.
Ormbunken är en av de äldsta växtfamiljerna på jorden med 400 miljoner år på nacken, vilket betyder att vi kliver runt i samma växtlighet som dinosaurierna en gång gjorde. Den har följt människan som en mytomspunnen påminnelse om en svunnen tid. Uråldrig, men samtidigt tidlös.
Det var framför allt i det viktorianska England under 1800-talet som ormbunken hade sina glansdagar och blev en trendväxt som tillskrevs närmast övernaturliga krafter.
– Den sprids med hjälp av sporerna på bladets baksida, men människor förstod inte på den tiden hur en växt utan blommor och frön kunde föröka sig och trodde att det måste vara något magiskt me d den.
Man inte bara samlade och odlade ormbunkar utan började också avbilda den inom konst, design och arkitektur. Som heminredning var den närmast ett måste och blev ett återkommande motiv på tapeter, tyger och porslin.
För Anton Sundin är ormbunken först och främst en mångsidig trädgårdsväxt med flera användningsområden.
– Örnbräken som många ser som ett besvärligt ogräs blir exempelvis otroligt fin kompostjord. Den blir lite surare än andra kompostjordar och skulle kunna vara ett komplement när vi ska odla surjordsväxter. De jordarna man normalt köper till sådana växter innehåller mycket torv som är en ändlig resurs, så potentiellt skulle det kunna vara att stort användningsområde.
Även inomhus fyller ormbunken en funktion. Den renar luften och ökar fuktigheten.
– Sedan är det också enkelt att inreda med ormbunkar. Som krukväxt kräver den inte så mycket ljus så man kan ställa den i bokhyllan eller i ett hörn. Den ska dock inte torka ut helt. Ormbunkar gillar regnskogsklimat och tar gärna in vatten genom bladen, så duscha dem med sprejflaska då och då, säger Anton Sundin.
Ormbunkar har sedan urminnes tider använts som medicinalväxt och ansågs tidigare kunna råda bot på bland annat astma, håravfall, reumatism, njurbesvär och mask i magen. I dag är det få som sätter så stor tilltro till de hälsobringade effekterna, men i Asien används den fortfarande som naturläkemedel.
Länge fanns det även en tro att ormbunken kunde skydda huset mot allt från häxor och väsen till råttor. Det är därför man ofta kan se ormbunkar som växer längs husgrunden eller på ömse sidor av ingången till gamla torp.
Ett utmärkande drag hos ormbunken är knoppningen på våren. Bladet ligger ihoprullat i en hård snurra som kallas kräkla, eller fiddle­head på engelska, döpt efter snarlikheten med biskopsstaven och huvudet på en violin. Sakta vecklar bladet sedan ut sig och sträcker på sig likt en sömndrucken katt. Processen tar som regel några dagar beroende på vädret.
– Vissa arter rullar ut alla bladen på en gång på våren, medan andra håller på successivt under året. Det blir en fin designeffekt i trädgården när man har utvecklade blad och kräklor i kombination, väldigt läckert, säger Anton Sundin.
Hur är då ormbunkens status i dag?
– Nu är intresset på väg tillbaka och den håller på att återta sin position som trendig rumsväxt. Dessutom klarar många av de sorter som finns i handeln i dag vårt inomhusklimat bättre än de gamla sorterna.
Fakta: Visste du att...
... det är av dess hälsobringade egenskaper som ormbunken har fått sitt namn? Träjon, som är en av de vanligaste vilda arterna, användes förr som botemedel mot binnikemask. Både mask och orm hette på fornsvenska ormber. Ordet bunke betyder knippa, bunt eller rugge, men också något som växer tätt och avskilt från omgivningen.

                            Ha en superfin vecka! 
         Tack för att du tog dig tid!
                                                                Anja
                                    Fler trädgårdsbloggare hittar du HÄR
Viewing all 746 articles
Browse latest View live